Bilder från den grekiska ön Tinos
Del 1  Del 2

Tinos stad, Chora, anlagd under den turkiska tiden. Vid klippan högst uppe till höger på berget ligger Xómbourgo där 3000 år gamla lämningar finns. Xombourgo var huvudorten på Tinos allt från de första Joniska kolonisatörerna fram till den turkiska ockupationen.

Här ses den största vägen upp till kyrkan Panagia Evangelistria. Den mindre vägen ligger till höger dold av bebyggelsen.

Framme vid ingången till Panagia Evangelistria.

Den klassiska vyn av Panagia Evangelistria.

Den undergörande ikonen i Panagia Evangelistria blir kysst.

Detta kapell, "Upptäktskyrkan", ligger i bottenvåningen av Panagia Evangelistria, precis på den plats där en kyrka från 973, tillägnad Johannes döparen, låg innan den förstördes under en piraträd. Det var här ikonen kom fram i dagen.

Här, längs den mindre vägen upp till Panagia Evangelistria, finns det mesta som behövs i samband med det religiösa utövandet runt ikonen.

Närbild av votivgåvor. Man köper en plåt som avbildar den kroppsdel som inte är frisk och har med sig plåten till kyrkan och lämnar den där.

Denna bild och bilden nedan är äldre diabilder tagna i maj 1989. Läs mer om bakgrunden till varför kvinnan går på knä i texten längst ner på sidan.

Kvinnan fortsätter, med stöd av sin beledsagare, att gå på knä även den sista biten.

Vy av Chora från söder. Man ser den fina och långa sandstranden som har mycket långgrunt vatten.

Detta är ett typiskt duvslag av de många som finns på Tinos. De första duvslagen byggdes under den venetianska tiden. Senare blev de fler eftersom duva i olja och vinäger var en delikatess under den turkiska tiden och det såldes även på marknaden i Konstantinopel.

Ett duvslag av mer ovanligt utförande.

Landskap på södra Tinos med byarna Dío Choriá högst upp på bergssluttningen och Triandáros nedanför.
Kort beskrivning av Tinos
Tínos är en bergig ö (med högsta toppen Tsikniás 727 m ö.h. långt i öster) i västra Kykladerna med små bördiga dalar mellan bergen. Den branta kustlinjen är sönderskuren av små vikar och bukter. Öns yta är 195 km² och är därmed den fjärde största ön i Kykladerna. Antalet invånare är knappt 10000. Tinos har ingen flygplats och man är således begränsad till båtförbindelser, som det finns gott av. Både traditionella färjor och snabbgående båtar förbinder ön med Rafina och Pireus på fastlandet samt de omkringliggande öarna Andros, Mykonos och Siros. Huvudorten på ön är staden Tinos, Chóra, som har många kaféer och tavernor, varav många ligger i pittoreska gränder.
Tinos är känt för sina c:a 1000 duvslag som dominerar landskapet och till landskapsbilden hör också 800 kyrkor. Ön har export av marmor och dessutom tillverkas föremål av marmor, mer om detta i del 2 om byn Pirgos. Det finns gott om logimöjligheter förutom två gånger om året, runt 25:e mars och 15:e augusti, mer om detta längre ner. Antalet utländska turister är inte så stort i förhållande till antalet greker som besöker ön. Det stora antalet greker beror både på närheten till fastlandet och den stora religiösa betydelse som ön har.
När något skrivs om Tinos kan man inte bortse från det som ön är mest känd för i den ortodoxa grekiska världen, nämligen den undergörande ikon som finns i kyrkan Panagía Evangelístria, som är tillägnad gudamodern Maria. Traditionen berättar att i juni 1822 hade nunnan Pelaggía flera drömmar om en kvinna i svart, som uppmanade henne att gräva på den plats där kyrkan nu står. Hon brydde sig inte om drömmarna förrän det visade sig att kvinnan var jungru Maria. Utgrävningar började i september 1822 och först fann man lämningar efter en kyrka som var tillägnad Johannes Döparen. Slutligen den 30:e januari 1823 fann man ikonen djupt nere i jorden och bruten i två stycken. Dessutom fann man under grävningarna en källa med påstått undergörande vatten. Panagia Evangelistria byggdes sedan på platsen för ikonfyndet. En bild av en kopia av ikonen finns här.
Två stora helgonfester firas varje år, den 25:e mars (Marie bebådelse) och den 15:e augusti (Marie himmelsfärd), varav den senare är den största. Båda gångerna kommer många pilgrimer, friska såväl som sjuka, till ön. De sjuka kommer därför att ikonen i Panagia Evangelistria anses ha undergörande och botande verkan. Den sjuke ska helst krypa på knäna (knäskydd får användas) från hamnen upp till kyrkan och ända fram till ikonen, för att sedan kyssa den. På så sätt ska den sjuke bli botad. Sjuka kommer också och kryper upp till ikonen andra tider på året, vilket jag själv sett, se de två äldre bilderna ovan. Vägen upp till kyrkan kantas av mängder av små affärer som säljer ljus, ikoner, knäskydd, votivgåvor och mycket annat som har anknytning till kyrkan och den undergörande ikonen.
Trots den stora religiösa ortodoxa betydelsen ön har finns det ovanligt många katoliker på Tinos, det uppges att borttåt en tredjedel av befolkningen är katoliker. Anledningen till det stora antalet katoliker är att många konverterade till katolicismen under venetianarnas tid (se sista stycket). Den katolske biskopen bor i Xinára 12 km norr om Chora.
Förutom det religiösa har Tinos mycket annat att erbjuda. Det finns ungefär 50 byar och många av dessa är pittoreska, varav Pírgos har en egen sida här. Till Pirgos, som ligger uppe i bergen, och till Pánormos nedanför vid havet, med en liten hamn, kommer man lätt med buss från Chora. I Panormos finns det några tavernor och möjlighet att hyra rum. Det finns dessutom en mindre sandstrand där. Norr och söder om Chora finns också fina stränder. Totalt sett upplevs Tinos som en trivsam ö, som inte domineras av utländsk massturism. Men man bör nog undvika att åka dit vid de två stora helgonfesterna, om man inte vill dit av religiösa skäl eller gillar trängsel.
Tinos var redan under antiken känt som pilgrimsort för sjuka, då Poseidon dyrkades där som ormdödare och läkedomsgud. Politiskt hade ön ingen större betydelse under denna tid. Från 1207 styrde venetianarna ön under mer än 500 år tills turkarna intog den 1715. 1770-1774 var Tinos bas för den ryska flottan. 31 mars 1821 var Pirgos den första orten i Kykladerna som hissade revolutionsflaggan mot turkarna, följd av Chora den 30:e april. Tinos införlivades med det fria Grekland 1830.
Del 1  Del 2
O,TI KALO