Rapporter från Kreta vecka 15 2023

	Gribiliana 16/4 - Mest klarblå himmel, så gott som vindstilla och nästan 18° klockan nio på påsksöndagen, som påskdagen kallas här. Ungefär så fortsatte hela dagen med undantaget att eftermiddagstemperaturen blev drygt 24°. Tack och lov så är man inte så mycket för påsksmällare här som på andra ställen i landet. Bara två av kraftigare sort hördes på förmiddagen, övriga få hördes mer dämpat på längre håll.
	Förstra vandringen, som kan kallas sådan, blev i dag till Mariakyrkan som vanligt. Det blev också som vanligt med ett undantag som framgår av en av dagens av dagens tre bilder. De följer nu och längre blir inte dagens rappoet.
		När man närmar sig Mariakyrkan ser man byn Marathokefala ligga högt upp på andra sidan en ravin.
		Nere i ravinen ligger Mariakyrkan omgiven av flera plataner, ett slags lönn.
		Det ovanliga med dagens besök var att det plötsligt kom en katt skuttande bland olivträden. Anmärkningsvärt för det är långt till närmaste hus. Det mest ovanliga tidigare var en gång när det dök upp en man med ett laddat gevär. Katten försvann efter en kort stund när den började jaga och ta fast en ödla.
	Gribiliana 15/4 - Få tunnare moln, knappt någon vind och 21° klockan nio. Gårdagens varma väder och ordentliga genomluftning av huset gjorde att det nu är 20° inne. Dagen, påskaftonen, förflöt sedan utan vind och med växlande molnighet. Temperaturen nådde upp till runt 28° som mest. Mot kvällen betydligt svalare, så kvällsmat ute på gården, som i går, blev det inte.
	I går kväll såg vi på tv hur epitafiet, som symboliserar Jesu grav, under stilla marsch och militärorketers stilla musik bars från metropolitkyrkan i Athen upp till Syntagmaplatsen (Författningstorget). Där läste ärkebiskopen några ord från en tribun nedanför riksdagshuset. På 1800-talet byggdes det ursprungligen som kungligt slott. I Kolimbari fördes epitafiet från Agia Marina ner till hamnen och tillbaka helt utan vårt deltagande.
	Så avslutar jag påskaftonens rapport med tre bilder som alla har anknytning till denna dag. Så hoppas jag slutligen att Kristus, som vanligt, kommer att återuppstå vid midnatt och det utan vår hjälp.
		Detta är österrikaren Rudis hus som är så gott som nybyggt i gammal turkisk stil. När vi var en stund på taket i går var hela den högra halvan av huset skymd för oss av ett stort träd. Vi sade att trädet borde beskäras. I morse innan vi hunnit ur sängarna hörde vi motorljud och brak. Efter en stund gick jag ut ur huset och fick då se att trädet inte bara var beskuret utan helt borta. En helt annan sak, på taket nere till vänster på bilden ses ett antal s.k. hundskitar. Sådana fanns också i betydande antal på vår takterass när vi kom i måndags. Vi undrar om det är hunden på grannhuset som fått använda taket här och avlidne Stefanos tak som toalett. På så sätt slipper de nya för oss okända gå ut med hunden.
		Citronträdet, som växer lustigt, har i dessa dagar fått tjänstgöra som påskris.
		Påskkärringar hör definitivt inte till den ortodoxa påsken, men hon följde med oss hit och fick på så sätt vara med om två påskar.
	Gribiliana 14/4 - En del tunnare moln, växlande vind och drygt 19° klockan nio. Temperaturen går åt rätt håll iallafall. Senare ännu varmare med kraftig sydlig vind, dags att släppa in den varma luften in i huset. Till slut blev utomhustemperaturen nästan 28°.
	Långfredagen, som det är i dag, är inte så strikt här numera, precis som hemma. Byggnadsdarbeten pågick på två ställen i byn. I början när vi var här så hördes det mycket klockringning och sång genom högtalare under stor del av dagern nerifrån Agia Marina i Kolimbari. I dag hördes bara några enstakqa klockklämtningar och ingen sång alls.
	Mitt på dagen gick vi iväg för att se om det fanns några färdiga apelsiner i närheten. Det träd som vi fick så många ifrån i höstas hade bara blommor. På ett ställe längre bort, som jag upptäckte i höstas, fanns det en mindre mängd apelsiner och dessutom pomeranser. Nu avslutning med dagens fyra bilder.
		Kranskragar och tistlar prydde vägkanterna som vanligt.
		I dag blev det en bättre bild av den lilla mängd snö som finns kvar.
		Dagens lilla skörd av citrusfrukter. I mitten en pomerans, som jag ska ta flera av senare för att göra marmelad av hemma.
		Ödla på takterassen på eftermiddagen. En kort stund var vi där för att vänja oss vid den starka aprilsolen.
	Gribiliana 13/4 - Klarblå himmel, blåst och knappt 17° klockan nio. Det blåste ganska kraftigt kunde man se på palmen en bit bort. Nere på gården relativt lugnt, men inte så mycket sol tidigt på förmiddagen. Inomhus 19°, det duger. Elementen hjälper en del, men vi har inte använt dem så mycket, i stället väntar vi på att temperaturen ska öka utomhus. Det är först då de tjocka stenväggarna värms upp ordentligt. I morgon, på långfredagen, ska det bli varmt sägs det. I dag var det drygt 21° som mest.
	Vi har sett att det är ovanligt lite snö på bergen, se bild nedan, och så har det varit under vintern fick vi höra i går. Dessutom har det regnat ovanligt lite. Därför befarar man att det kan bli ont om vatten till sommaren. Sådana dystra befarelser har vi hört förut vid olika tillfällen under åren utan att vattenbrist uppstått. Hoppas att det kommer att finnas vatten till alla vattenkrävande turistanläggningar och alla odlingar förstås.
	Så avslutar jag för dagen med tre bilder. Före det måste jag komma med en rättelse igen beträffande lilla Göstas kön. Det är verkligen en hane, men hans kulor är så små att vi missat dem. Han har inte heller blivit större sedan i höstas.
		Redan när vi landade i måndags kväll kunde vi se att snötäcket på Vita bergen var ovanligt tunt för årstiden.
		Gårdens vinranka blir inte bättre med åren, men den är helt nyligen ansad av Thanassis. Enstaka gröna blad har kommit, men den blir aldrig som för 15 år sedan.
		Palmen har även den blivit beskuren nyligen. Dessvärre klarade den inte den senaste blåsten så den nedersta grenen är delvis avbruten och hänger rakt ner.
	Gribiliana 12/4 - Växlande molnighet, vind med kraft i byarna och temperaturen runt 20°. Det kunde ändå kännas svalt då vinden tog i som mest, fast i lä med sol mycket skönt. Så fortsatte dagen vädermässigt, svalt och med tilltgagande vind mot kvällen. Omständigheterna tvingade oss att gå ner till Kolimbari. Först till kaféet som denna dag sköttes av Giannis och sonen Kostas. Frun Ourania var på Malta med sin mor och och en del andra av hennes släkt.
	Ett problem är löst, huskatten Gösta är ingen Gösta utan en hona. Inget får oss att ändra namnet för det. Gösta är Gösta för alltid. Efter massiv inhandling inför påsken, den största hittills på SYNKA, väntade taxin med Andonis för att ta oss upp till Gribiliana. Jag kom överens med honom om det när vi lämnade kaféet då han råkade vara där. Utan denna transport skulle vi fortfarande vara på väg upp till Gribiliana. Dagens två avslutande två bilder följer.
		Periménondas ton Andóni. I väntan på att taxin med Andonis ska komma och ta oss upp till Gribiliana.
		Tillbaka vid huset och en ouzo efter avslutade inköp. På andra sidan gränden har huset just blivit nymålat. I går kom det nya sängar dit. Ingen ny lampa och AC dock. I huset ska förmodligen, som vanligt, sådana som arbetar nere i hotellen i Kolomnbari bo under sommaren.
	Gribiliana 11/4 - Tillbaka igen i Gribiliana lagom till påskveckan. Alltså den grekiskortodoxa som i år är en vecka senare än den protestantiska och katolska. Påskveckan hemma kallas den stilla veckan, här är det den stora veckan. Påsken är den störtsta helgen här. Störst andligen men inte så kommersiell som julen.
	Denna dag var förutbestämd av oss till att bli en stilla hemmadag och inte en stor dag. Alltså inte en dag avsedd för inköp nere i Kolimbari. Det vi behövde för dagen hade vi med oss eller hade redan i huset sedan i höstas. Det blev ändå en hel del att göra för att komma igång efter vinteruppehållet från början av december tills nu.
	Sent i går kväll började det regna, och så höll det på till och från till eftermiddagen i dag. Då kunde vi gå ut på gården och ta en ouzo i solskenet. (Den hade väntat på oss sedan i december.) Under den tiden kom två av våra gamla bekanta. Vilka det var framgår av följande två bilder. De två som följer har inget med Gribiliana att göra utan förklarar sig själva.
		Stamina, en bekant sedan många år, kom hit under vår eftermiddagsouzo. Om det är ungar på gång så har de inte hunnit bli stora ännu.
		Gösta, som också klarat vintern och som vi nu utnämnt till huskatt, kom senare. Han såg precis ut som i höstas. Om det är en han eller hon är vi inte säkra på eftersom svansen aldrig står rätt upp.
		I morgon ner till Kolimbari för större inköp, bland annat kanske rödvin. Emellertid lär vi inte finna detta vin på hyllorna. På hyllorna hemma finns det i alla fall och är inte dumt. Man får boxen till under 200 kronor. (Den som kan läsa den finstilta texten på lådan får givetvis veta att vinet inte är lokalt framställt i Dalarna.)
		En till bild utan anknytning till Gribiliana. Trots att vi farit fram och tillbaka i diverse flygplanstyper under många år så har detta aldrig dykt upp tidigare: En hylla, ovanför den vanliga hyllan på baksidan av framförvarande säte, för surfplatta eller mobil. En annan sak: Numera finns USB-uttag i flygplanen för att ladda mobil/surfplatta, men bara av den större typen USB-A vad jag sett. USB-C bör finnas eftersom det är beslutat att bli standard inom EU. (Givetvis kan man ha en extra omvandlarsladd med sig förstås, om man vill det.)