Möte med Giannis Parios på Symi och konsert i Athen

	För de som inte vet det så är Giánnis Pários (efternamnet är ett artistnamn bildat efter hans födelseö Paros) en mycket känd och populär grekisk sångare som dessutom också skriver texter och musik. Han föddes 1946 som Ioánnis Varthakoúris och började sin karriär på 1970-talet. Nästan varje år sedan dess har han kommit ut med en ny skiva/kassett/CD. Jag kände inte till honom alls förrän i slutet av 1980-talet.
	När jag var på ön Karpathos 1988 träffade jag några gånger ett norskt par och en dag sade mannen att han hade köpt en kassett med grekisk musik på förslag av en taxichaufför. Artisten på kassetten var Giannis Parios och namnet på den var Pistós (vilket betyder trogen). Eftersom jag ofta brukar köpa grekisk musik med mig hem så gick också jag och köpte den kassetten. Jag lyssnade på kassetten först när jag kommit hem till Sverige och tyckte att den var bra. Jag köpte också kassetter med Giannis Parios 1989 och 1990.
	1991 var jag på ön Symi för första gången och träffade där först Majsan som nu är min sambo. Vi hade av en slump båda hamnat på samma lilla hotell. Någon gång i veckan brukade hotellägaren på flaket till sin lilla lastbil bjuda gästerna på skjuts till klostret Panormítis på sydvästra sidan av Symi. När han släppte av oss där nämnde han i förbifarten att denna dag skulle Giannis Parios komma till Panormitis för att hämta en av sina söner (inte Cháris Varthakoúris som också är en känd kompositör och sångare) som varit där över sommaren. Först gick vi en rundvandring i klostret och på ett ställe träffade vi på en något blyg pojke med vit skjorta och svarta byxor. Vi antog att denne kunde vara sonen, och så visade det sig senare också vara.
	Något senare kom en helikopter farande och landade. Ur helikoptern klev Giannis Parios, det är mannen till vänster i den blåa skjortan och de blåa jeansen.
	Han kom inte ensam utan det var ett helt sällskap som var där till sonens ära, alla i sällskapet kom inte med helikopter utan hade kommit på annat sätt, kanske med utflyktsbåtarna från Rhodos. Efter ett tag slog sig hela sällskapet ned på den restaurang som finns bredvid klostret och en måltid intogs där det inte snålades med ouzo. Efter måltidens slut skingrades sällskapet något och flera försvann ut på området. Under en del av måltiden satt jag och Majsan också på restaurangen några bord bort och delade på en retsina.
	Här kan man se att sällskapet börjar upplösas och något senare än då denna bild togs stod faktiskt Giannis nästan helt ensam kvar. (Den bearbetade bilden togs under svåra ljusförhållanden varför den tyvärr är av låg kvalitet.) Då han stod där flög tanken i mig att jag skulle gå bort och prata med honom, eftersom jag till viss del behärskar grekiska. Modet svek mig till en början, men med retsinans hjälp och efter Majsans påtryckningar gick jag till slut fram till honom och sade några ord. En reaktion skulle kunna vara att han inte alls gillade mitt tilltag, men så var det inte alls. Han blev helt överrumplad då jag tilltalade honom och han visade sig vara mycket trevlig. Vi hade ett kortare samtal där jag bl.a. uttryckte min uppskattning av hans sång på de kassetter (kom ihåg att det var några år sedan och innan CD:n blivit helt vanlig) jag hade hemma och sedan skiljdes vi åt.
	Under de närmaste åren i Grekland fortsatte vi att köpa musik med Giannis och hittade också en del i en affär i Stockholm som sålde grekisk musik. För att göra en lång historia något kortare så blev jag våren 1995 i födelsedagspresent (några månader före min 50-årsdag) bjuden av Majsan på en konsert med Giannis på Diogenis Palace i Athen. Jag visste inte något om denna konsert då vi for iväg till Athen, men jag var lite undrande eftersom jag uppmanats att ha finare kläder med mig än jag brukar ha i Grekland.
	Efter några dagar i Athen fick jag veta vad som skulle hända och vi åkte uppklädda till Diogenis Palace. Den biljetthalva som var kvar av min biljett efter kontrollen visas här till vänster. (Där står bl.a. att biljetten ska behållas tills man nått utgången, en uppmaning jag uppenbarligen rättat mig efter eftersom den ännu finns kvar.) Första delen av konserten bestod av andra artister och det var inte bara sångare och musiker utan också dansare. Ett inslag bestod av att en liten isbana kom upp på scenen och några åkte skridskor där. Efter pausen kom Giannis och man kunde märka att han var omåttligt populär och han fick sjunga många extranummer. Det hela var en stor upplevelse för oss och inte bara för framförandena på scenen, utan också för allt som hände runt omkring. Maten var dock inte den bästa vi ätit i Grekland men dyr ändå. Det visste många av grekerna så de drack i stället whiskey på sedvanligt sätt, såsom man gör på vanliga bouzoukiställen.
	Majsan hade av den hon köpte biljetterna av fått ett halvt löfte om att vi skulle få träffa Giannis efter konserten, men så blev det inte. När vi kommit hem till Sverige så skrev jag ett brev på grekiska, för att få större chans till svar, till Giannis och adresserade det till Diogenis Palace. Jag berättade vilka vi var och att vi hade träffats på Symi och att vi hade varit på Diogenis Palace. Med brevet sände jag första sidan till den av oss senast inköpta CD:n med Giannis och bad honom att skriva en hälsning till oss på den och sedan lägga den i det kuvert som jag bifogat med vår adress på.
	Vi hade inte så stort hopp om att det hela skulle lyckas, men en dag efter en lång tid kom ett skrynkligt kuvert som såg ut att ha legat i en byxficka ett tag. Det var vårt kuvert och i det låg den påskrivna omslagssidan som visas här intill. Någon ytterligare kontakt har vi inte haft med Giannis, men vi har fortsatt att ofta köpa CD-skivor med honom då vi är i Grekland. I 60-årspresent fick jag bl.a. en dubbel-CD inköpt i Kavalla och inspelad på Lykabettosteatern i Athen där Giannis sjöng sånger av Mikis Theodorakis sommaren 2001. Theodorakis sjunger också själv några sånger tillsammans med Giannis på denna inspelning.