Bilder från Mani på södra Peloponnesos - Byn Stoupa med omgivning Del 1  Del 2  Del 3  Del 4

		När man närmar sig Stoúpa ser man på långt håll den karakteristiska Kastrokullen med nästan platt topp. Förr var kullen Akropolis i det gamla Leuktron (läs lite om detta nedan i beskrivningen av Stoupa). Frankerna byggde ett fort där på 1200-talet vilket är anledningen till den nuvarande benämningen Kastro. I bakgrunden ligger bergskedjan Taígetos. Denna bild finns att hämta som bakgrundsbild.
		Stoupa sett norrifrån. En fin sandstrand, för den som inte mår illa av att bli iakttagen, ligger utmed strandpromenaden. Precis där norra vägen ner mot Stoupa svänger av från huvudvägen finns också en strand som heter Kalogriá.
		Vy av Stoupa i sort sedd ur motsatt riktning i förhållande till bilden ovan.
		Strandpromenaden en kall blåsig dag i april.
		Landet innanför den tätare bebyggelsen i Stoupa. Långt bort i de grönskande olivlundarna kan man skönja flera av de hus som ägs av utlänningar.
		Massor av olivträd med Kastrokullen till höger. På andra sidan av den Messeniska viken ligger Koroni.
		Längst ut på landtungan som går ut till höger i bilden ligger grannbyn Ágios Nikólaos. Före juntatiden hade den det officiella men albanskt klingande namnet Selinitsa, som lokalbefolkningen kan använda fortfarande.
		Agios Nikolaos sett uppifrån byn Pirgos. I Agios Nikolaos finns det också hotell och studior.
		Begravningsplatsen i Agios Nikolaos med Taigetos i bakgrunden.

	Kort beskrivning av Mani
	Máni ligger på södra Peloponnesos (Pelopónnisos) huvudsakligen i landskapet Messenien och till en del också i landskapet Lakonien. Närmare bestämt ligger Mani sydost om staden Kalamata och utgörs av östra kustlandet vid Messeniska viken och västra sidan av bergskedjan Taígetos. En ytterligare bestämning i nord-sydlig riktning kan sägas vara sträckan från Kardamili och neråt. Det mäktiga och långsträckta Taigetos har sin högsta del med toppen profeten Ilias på över 2400 m ö.h.
	Hur många av alla de som besöker Grekland känner till Mani? Förmodligen inte så många. De som vet något om området har kanske hört talas om de där förr (från c:a mitten av 1800-talet och bakåt) så rikligt förekommande vendettorna (på grekiska autodikía som betyder "självrätt", men det italienska låneordet vendetta används också i modern grekiska). Bara under yttre hot som t.ex. från turkarna så enades man mot den gemensamma fienden. Det betydde att turkarna aldrig lyckades att erövra det inre av Mani och även tyskarna hade stora svårigheter under det andra världskriget.
	Ett väl synligt resultat av vendettorna är de i Mani förekommande försvarstornen som i vissa byar finns i stort antal. Tornen byggdes av familjer eller klaner (bestående av flera familjer) som låg i fejd med varandra och som satt inne i sina respektive torn och sköt på varandra.
	Det är ingen slump att det var i Mani som befrielsekampen mot turkarna började (i mars 1821) för att slutligen resultera i en självständig grekisk stat 1830, om än då med betydligt mindre yta än det nuvarande Grekland, som fick sitt utseende så sent som 1948.
	Under den senare hälften av 1800-talet lyckades det för den nya grekiska staten, efter flera försök, att kuva den våldsamma landsdelen och få den till en "normal" del av landet. De flesta i Mani hade inte riktigt förstått dittills att Mani var en del av en ny självständig stat och inte bara ett område befriat från turkiskt inflytande där de kunde leva för sig själva och kunde fortsätta med sina vendettor. En lag som förbjöd vendettor och byggande av försvarstorn infördes också.
	Numera kan man knappast märka något av det vilda förflutna i Mani förutom de kvarvarande tornen, utan manioterna är mest som alla andra greker precis som kretensarna, vilka förr hade mycket gemensamt med folket i Mani förutom att det inte byggdes försvarstorn på Kreta.
	Något om byn Stoupa
	Stoupa kan knappast kallas för en pittoresk by utan att därför sakna en viss charm. Fordom hette Stoúpa Leuktron, fast bebyggelsen låg då en bit in från kusten. Namnet finns kvar, fast med den modernare formen Léfktro, som namnet på en mindre bosättning en bit inåt landet och dessutom heter kommunen (med styret i Kardamili) där Stoupa ligger Lefktro.
	För bortåt trettio år sedan var Stoupa en liten fiskeby på ganska låg utvecklingsnivå och utan besök av turister. Med åren har Stoupa växt sedan byn upptäckts av turistnäringen och där finns nu en hel del små hotell, studior och rum att hyra. Det finns också ett antal tavernor med olika anspråk på att vara mer eller mindre eleganta och dessutom några kaféer också av lite olika slag.
	Många besökare kommer på egen hand men det finns också charterturism i mindre skala, bl.a. från Norge. Det är inte frågan om massturism, för den ligger Stoupa något för avigt till. För att komma dit måste man åka en slingrig väg med många backar från närmaste stad som är Kalamata, som ligger c:a 50 km bort. Det är också ganska klent med bussförbindelser med Kalamata.
	I Stoupaområdet är det en hel del nordeuropéer som har byggt sig hus och flera bor där också året om. De flesta är engelsmän, tysktalande och ett antal skandinaver, främst svenskar, bor också där. Mittemot på andra sidan Messenisla viken ligger Koroni som har liknande utländska bosättare. I förhållande till storleken är Stoupa ett av de mest expansiva områdena i Grekland.
	En kuriositet kan nämnas i samband med Stoupa. Ungefär en halv kilometer norr om Stoupa vid Pastrová (namnformen Prastova används också), nu i närheten av en bensinstation, låg den lilla brunkolsgruva som Nikos Kazantzakis öppnade 1916 och drev tillsammans med Georgios Zorbas (Zorbás) som arbetsledare. Att det gick åt pipan vet alla som läst boken (eller sett den berömda filmen med Antony Quinn) "Spela för mig Zorbas". Det inte alla vet är att det var här i Mani handlingen utspelade sig i verkligheten och inte på Kreta.
	Del 1  Del 2   Del 3  Del 4