Bilder från den grekiska ön Astypalea
Del 1  Del 2


Ovan: Pelikanen är något av en maskot för Astypalea och brukar strosa omkring i hamnområdet.
Vänster: Till vänster om mitten kajen för båtarna, uppe på berget Chora med den venetianska borgen och ner mot vattnet Pera Gialos. På bergsänkan till höger om mitten ligger de åtta väderkvarnarna (plus ruinerna av en nionde).

Chora med den venetianska borgen som började byggas i början av 1200-talet under den venetianska familjen Quirinis tid. Borgen består av de utåt vända väggarna av tätt liggande hus, som var de första större byggnaderna på ön. Den vita bebyggelsen utanför murarna är av senare datum. Det ligger två kyrkor inom borgen, Ágios Geórgios och Den heliga Jungfrun.

I Pera Gialos, kallas också Skála, finns det en badstrand (denna strand är det egentliga Pera Gialos, som betyder "Stranden långt bort"), men det är ganska svårt att få ett mer undanskymt hörn här.

Anläggningskajen för båtarna ses mitt i bilden. Denna gränd har trappor, som det också finns på många andra ställen i Pera Gialos och Chora.

Ett av kaféerna uppe vid torget i Chora under siestan (mesiméri, mitt på dagen dvs. den varmaste delen av dagen). Under den tiden var allt stängt inklusive bensinstationerna. Enda undantaget var ett bageri i Pera Gialos, som alltid verkade ha öppet.
Lägg märke till att det ligger två kyrkor bredvid varandra till höger. Dubbla kyrkor ses på flera ställen på Astypalea.

Del av Chora med väderkvanarna sedd från den venetianska borgen.

Den stora stranden vid Livadia (betyder "Ängarna"). Den kräsne kanske tycker att det är för stora stenar då man går i vattnet, men det blir ganska snart simbart djup.

Landet innanför Livadiastranden upptas till stor del av odlingar. Bl.a. finns det gott om granatäppelträd. Granatäpplen exporteras från ön.
Se på ett litet filmsvep, från Livadiastranden in mot ön, taget en söndagsmorgon.

Granatäpplen i fruktträdgård vid Livadia.

Längst in i dalen vid Livadia (och något undanskymt) ligger denna damm, som samlar upp vatten både för bevattning och för dricksvatten.

Denna äldre typ av transportmedel är att föredra framför knattrande mopeder i backen upp till Chora.

När fiskebåten kommer in samlas både köpare och allmänt intresserad lokalbefolkning.
Kort beskrivning av Astypalea
Astypálea tillhör Tolvöarna och är den västligaste av alla dessa och ligger faktiskt närmare Kykladerna än sin egen ögrupp. Under venetianarnas tid på ön kallades den också Stampalia och Astropalia. Ön består av två delar som sammanbinds av näset Ágios Andréas, som på smalaste stället bara är 120 m brett. Den skoglösa ön har en yta av knappt 100 km² och är ganska bergig, men bergen är inte så höga, det högsta, Várdia som ligger på den sydvästra öhalvan, är 482 m ö.h. Antalet invånare är c:a 1100, men antalet varierar i olika källor.
Det är inte helt utan obekvämlighet att ta sig till Astypalea med båt, då många anläggningar görs på den mörka delen av dygnet. Två bilfärjor i veckan kommer till ön på rutten Pireus - Rhodos och lägger också till på tillbakavägen. Dessutom kommer F/B Kalymnos (Tidtabell) tre gånger i veckan och har förbindelse med Kalymnos. Flygförbindelse med propellerflygplan upprätthålls med Athen 3-4 ggr/vecka och på sommarhalvåret också 3 ggr/vecka med Leros och Rhodos. Flygplatsen ligger vid byn Maltezána.
Man kan säga att det finns fyra byar på Astypalea, nämligen huvudorten Astypalea, som består av Chóra, som är den egentliga huvudorten, och Péra Gialós, som är hamnen (dessa två delar är tätt sammanväxta). De övriga tre byarna är Livádia, Maltezana (eller Análipsi) och Vathí. Den allra övervägande delen av öns befolkning bor i Astypalea. Fram till 1900-talet var Chora den enda bebyggelsen av betydelse. Livadia ligger sydöst om och på gångavstånd från Astypalea och Maltezana ligger 9 km åt nordöst. Vägen dit är asfalterad, men vill man åka vidare mot Vathi så är det grusväg.
För besökare finns några hotell i Pera Gialos och dessutom många rum och studior av olika klass att hyra i de tre största byarna. En del ställen verkade att inte ha varit uthyrda nyligen och dessutom pågick flera byggen av nya logimöjligheter. Reflektionen är att man kanske har satsat något för mycket, för denna ur resesynpunkt inte helt idealiskt belägna ö.
Det finns två bagerier och en hel del mataffärer av olika slag. I Chora finns en mycket fin slakteributik för den som vill pröva på att laga mat själv. Annars finns det ganska många tavernor, av vilka dock få är öppna på vinterhalvåret. Givetvis finns det också kaféer, både traditionella och några av mer modernt snitt. Det finns till och med ett internetkafé i Chora. För den som inte har kontanter finns det en bank, som också har uttagsautomat, i Pera Gialos. Postkontoret ligger uppe i Chora nära väderkvarnarna och det lilla torget.
För den som är intresserad av äldre tider finns det ett litet arkeologiskt museum, med fritt inträde, i Pera Gialos och som visar fynd från ön. Det är lagom stort, så att den icke arkeologiskt specialintresserade hinner inte tröttna. Exempel på arkeologiska lämningar ute på ön är ett romerskt bad vid Maltezana, med välbevarad golvmosaik, och likaså mosaiker vid en tidig basilika invid Livadia. En annan sevärdhet är givetvis den venetianska borgen med ursprung från 1200-talet. Därifrån har man en mycket fin utsikt. På kvällarna är borgen fasadbelyst och syns på långt håll utifrån havet. Då och då låg dock borgen svart på grund av elavbrott, ett fenomen som inte verkade vara helt ovanligt på ön, då ficklampor och ljus snabbt kom fram i husen efter att ett sådant inträffat.
På sommarhalvåret går det en buss regelbundet några gånger om dagen från Pera Gialos till Chora, Livadia och Maltezana. Däremot är tidtabellen på vinterhalvåret helt outgrundlig och vissa dagar går ingen buss alls. Taxi finns och har man tur kan man få skjuts av passerande bilar.
Nöjer man sig inte med att gå eller att åka buss, så finns det två firmor som hyr ut bilar och mopeder och en med bara mopeder. Åtminstone en uthyrare kräver motorcykelkörkort för moped och viljan att hyra ut något överhuvud taget verkade att vara låg i slutet av säsongen, då man höll på att putsa åkdonen inför kommande säsong. Tyvärr finns det inga cyklar att hyra, vilket är synd, för den nordöstra öhalvan har inte allför branta backar för den som skulle vilja färdas utan motordrivning. Något kuriöst så finns det tre bensinstationer på denna lilla ö och de anlitas framför allt av mopedister och motorcyklister, som finns i ganska stort antal. Biltätheten är inte så stor.
Det finns en hel del badstränder av olika storlek på Astypalea, de flesta finns längs den sydöstra sidan av ön. De är alla den inre delen av annars mer eller mindre djupa vikar, som har bergssidor där viken börjar. De mest anlitade är Livadia och Maltezana. Det finns en fin strand, med antydning till servering under högsäsong, nära Stenó där näset mellan de två öhalvorna är som smalast. Under den mer intensiva turistsäsongen (juli och augusti) går badbåt från Pera Gialos till stranden Kaminákia på sydsidan.
Man får ett intryck av att det dagliga livet på Astypalea, till en del, levs på ett sätt som positivt för tankarna tillbaka några år i tiden jämfört med flera andra ställen. Nöjeslivet är inte utpräglat på denna lugna och mycket trivsamma ö, utan man får hålla sig till tavernor och kaféer. I Maltezana finns det något som kallas nattklubb och som förmodligen är ett bouzoukiställe, men det etablissemanget var stängt i oktober. När man talar om lugnet på ön, så måste man nämna att det finns ett undantag, ett stort nöje verkade vara att gasa på för fullt med moped eller motorcykel uppför backen från Pera Gialos till Chora.
Astypalea var befolkad redan under förhistorisk tid, vilket visas av utgrävningar. Fenicier var bland de första som kom till ön och efter dem kom det folk från flera olika håll, bl.a. koloniserades ön en tid av minoer från Kreta och sedan kom dorerna. Under romartiden var ön självständig men i förbund med Rom. Den tidiga byzantinska tiden är höljd i dunkel, då det fattas källor. Från 1207 regerades ön, med vissa avbrott, av venetianare fram till 1540 då den kom under turkarna. 1821 var Astypalea med i frihetskriget, men förblev i turkarnas händer, med ett kort avbrott, fram till 1912 då ön, som en av Tolvöarna, kom under italienskt styre. Efter tysk ockupation under andra världskriget så blev Astypalea en del av det moderna Grekland 1948 tillsammans med de övriga Tolvöarna. Mer detaljer om den gemensamma historien för Tolvöarna och allmänt om ögruppen finns att läsa i översikten nedan.
Del 1  Del 2
Något om Tolvöarna

O,TI KALO