Bilder från den grekiska ön Karpathos - Larniotissa och Agia Kyriaki Del 3  Del 1  Del 2

		Om man följer vägen, som går ganska högt upp i Pigadia, österut och rundar berget så kommer man hit. Man fortsätter sedan mot sydost på, den numera asfalerade, vägen som här ses gå åt vänster.
	Så småningom kommer man till kyrkan Larniotissa, eller rättare sagt det som var en liten kyrka. Nu är det en imposant festplats. Bilden från 1988 (dra rullisten neråt) ljuger inte. Det var då en liten kyrka med platser till höger för deltagarna i den årliga helgonfesten (panigíri) den 7:e september. Jag var här några dagar tidigare 1988 och blev då inbjuden av damen på bilden, som höll på med förberedelserna.
		Se en liten film från Larniotissa från 2005.
	Ikonostasen (ikonostási) inne i Larniotissa. Läs mer om Larniotissa längst ner på sidan.
		På en bergkulle strax söder om Larniotissa står detta, på natten belysta, kors. Man har också gjort en trappa upp till korset och ett fundament som korset står på och som också tjänar som utkiksplats. Därifrån har man en hänförande utsikt över södra delarna av Karpathos och havet i öster. Förr fanns det bara ett enkelt träkors och en stig upp hit.
		Uppe ifrån utkiksplatsen vid korset ser man hela den stora anläggningen, som också har försetts med ordenlig parkeringsplats.
	Vid parkeringen finns detta tappställe. På skylten står det ungefär: "Svalka från jungfruns välsignade källa vilken skänker lindring till de sorgsna själarna". Sannerligen inget vanligt vatten!
	Fortsätter man den nya grusvägen från parkeringsplatsen vid Larniotissa uppåt mot sydväst, så kommer man efter en stund till Agia Kyriaki, som ligger delvis på en uppbyggd platå mot söder och delvis på en naturlig klippa mot norr.
	Två bilder av Agia Kyriaki från norr med 17 år emellan. Det förefaller som om det inte har hänt mycket, förutom att man byggt en liten stenmur och målat vita streck på marken för bilparkering.
		Bilden av Agia Kyriaki från 2005 visar emellertid inte hela sanningen. Det har tillkommit en byggnad som ses här, flera gånger större än kyrkan, och vilken inrymmer möbler och köksutstyr för helgonfesten varje år den 7:e augusti.

	Något om Larniotissa och Agia Kyriaki
	Panagía Larniótissa, eller Larniotissa som man säger i dagligt tal, var ursprungligen en liten kyrka som byggdes 1914. Fram till början på 2000-talet hände inte så mycket med den och det var fortfarande en enkel grusväg som ledde dit. Men vid denna tidpunkt var det några amerikagreker, med härstamning från Karpathos, som fick för sig att här skulle det bli något stort. Man renoverade den lilla kyrkan, lade till en del byggnader, utökade området och gjorde i ordning bänkar och bord i betong (utanför kyrkan för helgonfester). Dessutom anlade man en stor parkering för besökare och förbättrade och asfalterade vägen dit från Pigadia.
	Allt detta kostade förstås mycket pengar och det krävdes många donatorer för detta. Därför finns det, snart sagt överallt i området, på dörrar, bord och annat namnskyltar med donatorernas namn på. När man närmar sig Larniotissa ser man först något vitt mellan träden och man tänker att det är kyrkan. Det man ser först är emellertid en vägg med marmortavlor på vilka det också står namn på donatorer och man ser att många av dem har hemadress i USA.
	Egentligen används anläggningen, som man nu måste kalla det hela, bara en gång om året. Det är när det är en fest där till kyrkans ära, en s.k. panigíri, den 7:e september. Då kommer det 1500-2000 besökare som trakteras med mat och vin. Sedan blir det dans och det är inte någon slags liturgisk dans, utan vanliga grekiska danser till ljudlig musik och stämningen brukar vara hög. För allt detta betalar man ingenting utan det är gratis, förstås finns det en hake, som jag skriver om lite längre ner.
	Den andra kyrkan, Ágia Kyriakí, som inte ligger mer än någon kilometer bort, har det också hänt en del med på senare år, fast i något blygsammare omfattning. Här har man byggt en ganska stor byggnad som innehåller möbler och utrustning för panigíri, som avhålls varje år den 7:e augusti till kyrkans och helgonet Agia Kyriakis ära. Dessutom har man utvidgat planen framför, men den är inte asfalterad utan strecken för parkeringsfickorna har målats direkt på marken.
	Till sist något allmänt om panigíri. En sådan är alltså formellt gratis och alla är välkomna. Var och en inser emellertid att någonstans ifrån måste pengarna till festen komma. Förklaringen är enkel, före festen går man in i kyrkan och skänker pengar till kyrkan och enligt uppgift från greker kan beloppet normalt vara 5-20 euro per person, allstå är det inga fantasisummor det är fråga om.
	Mer om Karpathos finns i del 1.
	Del 3  Del 1  Del 2