Bilder från den grekiska ön Karpathos Del 1  Del 2  Del 3

		Utsikt över Karpathos huvudort Pigadia. Pigadia betyder "Brunnarna" eller "Källorna" på grekiska. Detta faktum avspeglar sig tyvärr inte i kvaliteten på det kommunala vattnet i Pigadia. Nederst till höger ses bryggan för bilfärjorna och i mitten den under byggnad varande nya marinan (läs mer längst ner på denna sida). Till vänster och bortåt den långa badstranden, där antalet badande minskar ju längre åt höger (nordost) man beger sig. Uppe i bergen ligger byarna Othos och Aperi.
		Längs den långa stranden i Pigadia finns dessa ganska obetydliga, delvis rekonstruerade, förmodligen byzantinska antika lämningar. I hamnen ligger en bilfärja som närmast går till Diafani på norra Karpathos eller till intilliggande ön Kassos.
		Fortsätter man tills stranden tar slut, där elkraftverket ligger, och sedan går upp för några trappor och går genom en liten tallskog, så kommer man till denna lilla kyrka, som heter Agios Nikolaos.
		Från kyrkan Agios Nikolaos har man denna utsikt över kraftverksstranden, där det går utmärkt att bada, om man bara går en bit från kraftverket. Långt upp i bergen till vänster längst bort ser man ett ljust streck, det är byn Menetes.
		Hamnen i Pigadia. Uppe på klippan Kavos har man grävt ut resterna av Akropolis för den antika staden Potideon, som det annars inte finns mycket rester av.
		Går man runt Kavosklippan kommer man till en begravningsplats, som här ses bakåt sedan man gått vidare.
		Gatan upp från hamnen i Pigadia.
		Längre upp blir det så brant att gatan övergår till trappor, som är vackert inramade.
		Ledningsvattnet i Pigadia är som nämnts tidigare inte av bra kvalitet, det är bräckt och duger inte ens till att koka kaffe på. Den som har kunskapen behöver dock inte köpa vatten, utan kan hämta friskt källvatten vid några tappställen runt i byn. Denna kran ligger vid taxistationen.
		Här diskuteras det förmodligen pengar, pengar och politik. Tre av grekernas favoritämnen.
		5:e oktober är en betydelsefull dag på Karpathos och denna dag firas årligen, här i byn Menetes där det varit fest i kyrkans samlingssal på förmiddagen. Karpathos moderna historia skiljer sig inte mycket från de övriga Tolvöarnas, men den 5/10 1944 var Karpathos den första av Tolvöarna att, med brittisk hjälp, driva ut tyskarna från ön under andra världskriget.
		Byn Menetes är den närmaste större byn från Pigadia räknat. Den fyrkantiga byggnaden på klippan, som närmast liknar en fabrik från detta håll, är i själva verket huvudkyrkan i byn. Kyrkan är byggd på ett speciellt sätt som återfinns på flera ställen på Karpathos. Högst upp i byggnaden är själva kyrksalen och i våningen under ligger en samlingssal som används vid olika festtillfällen.

	Kort beskrivning av Karpathos
	Kárpathos är en mycket lång och, särskilt i norr, smal ö med en yta av 301 km² och är därmed den tredje ön i storlek av Tolvöarna. Längden från söder till norr är 48 km och största bredden söderut är 11 km. Ön är tämligen bergig förutom den allra sydligaste delen och slättlandet ovanför den långa stranden vid huvudorten Pigádia. Den högsta toppen, Kalí Límni, ligger något söder om mitten av ön och är 1215 m ö.h. Alldeles norr om Karpathos ligger den lilla obebodda ön Saría, där den antika staden Nissyros låg. Saria används ibland för får och getter. Sydväst om Karpathos ligger ön Kassos och öarna har de närmaste uddarna 8 km från varandra. Karpathos och Kassos utgör en administrativ enhet inom Tolvöarna.
	Man brukar indela Karpathos i de Övre byarna i norr och de Nedre byarna i söder. Till de Nedre byarna hör Pigádia, Menetés, Arkása, Apéri, Voláda, Óthos, Píles och några mindre bosättningar. Till Övre byarna hör Mesochóri och Spóa, som ligger ungefär mitt på ön, och längst i norr hamnbyn Diafáni och den mycket speciella byn Ólimbos eller Élimbos. Olimbos ligger över 20 km från Spoa och byarna förbinds av en hittills mycket dålig grusväg, utan bebyggelse längs vägen, och som inte används särskilt mycket. Personligen har jag aldrig åkt denna väg.
	Det vanligaste sättet att ta sig till dessa nordligaste byar är att åka båt från Pigadia till Diafani och sedan åka vägen upp till Olimbos. Detta gör att man nästan kan känna att man åker till en annan ö. Bilfärjan som förbinder Rhodos med Karpathos lägger också till i Diafani. Fram till 1995 kunde färjan inte lägga till i Diafani, då det var en alltför liten kajplats där, så småbåtar skötte transporten mellan land och färjan. År 2007 ska bli en ny milstolpe för förbindelsen mellan södra och norra Karpathos, då vägen mellan Spoa och Olimbos håller på att breddas och asfalteras och beräknas vara klar då.
	Karpathos har dagligen inrikesflyg till Athen, Rohdos och intilliggande Kassos. Flygplatsen ligger allra längst i sydost på ön. Dessutom går det två till tre gånger i veckan, beroende på årstiden, bilfärjor från hamnen i Pigadia, både norrut till Rhodos via Diafani och söderut via Kassos och Kreta och en del andra öar ända till Pireus.
	Det är bra bussförbindelser på ön och alla linjer utgår från Pigadia. En linje går till Aperi - Othos - Piles. En annan till Menetes - Arkasa - Finiki - Lefkos - Mesochori, men alla turer går inte hela vägen. Dessutom går det att åka buss till stränderna Ammopi och Kira Panagia via Aperi.
	1988 var ett mycket betydelsefullt år i Karpathos historia, då blev den förlängda landningsbanan vid flygplatsen klar och ön var redo för att ta emot större flygplan, varvid charterturismen började. Dittills kom de flesta besökarna med båt och i betydligt mindre antal än nu. Charterturismen kom av sig ett tag i början av 1990-talet då en stor skogsbrand utbröt i Pigadiaområdet, sedan en gammal dam misslyckats när hon skulle bränna upp en del skräp. Men charterturismen började snart ta fart igen, däremot tog det många år innan den återupptogs ifrån Sverige. Utan tvekan har mycket hänt under de gångna 17 åren. Några exempel:
	Pigadia har åt nordost en ungefär 2 km lång sandstrand. Där den börjar slutade då Pigadia och det fanns överhuvudtaget inga byggnader förutom ett hotell och stranden hade varken parasoller eller solstolar. Nu finns det emellertid längs stranden en helt ny stadsdel, med allt som hör den internationella turismen till av hotell, tavernor, internetkaféer, fordonsuthyrning etc. Tidigare bodde alla besökare i mindre hotell, varav en del nu inte ens finns kvar, inne i själva Pigadia.
	Vidare, Ammopi några kilometer söder om Pigadia, som 1988 var en liten idyllisk fiskeby med två fantastiska stränder och två tavernor, är nu en turistort med stora hotell och stället har tyvärr mist mycket av sin charm. Den förr oerhört pittoreska och idylliska lilla hamnen Finíki på Karpathos sydvästsida hade 1988 två små fisktavernor och några rum att hyra. Även om det inte är något stort ställe nu heller, så är det betydligt mindre idylliskt, särskilt den närmaste omgivningen är i större grad använd och bebyggd än då.
	I förhållande till öns yta bor det ganska få på ön, omkring 6500 personer är det fråga om. Många har utvandrat till Nordamerika, men många av dem och deras ättlingar kommer tillbaka under sommarhalvåret. En del har flyttat tillbaka för gott. Huvudorten Pigadia har omkring 2000 invånare och här bor de flesta av öns besökare. Det finns, förutom tlläggsplatsen för bilfärjorna, en småbåtshamn. I västra delen av hamnområdet, i anslutning till en liten klippö, håller det på att byggas en ny marina, som ska kunna ta emot 200 segelbåtar och den ska vara klar år 2006. Pigadia var förr en mycket liten ort, men började att byggas ut under slutet av 1800-talet för att 1892 bli öns huvudort.
	Tidigare var Aperi med c:a 600 invånare, och synligt uppe i bergen från Pigadia, huvudort på Karpathos. Byn är fortfarande säte för metropoliten av Karpathos och Kassos, där finns också ett gymnasium. Aperi är en välbärgad by med fina både gamla och nya hus, varav många endast är bebodda på sommarhalvåret, eftersom husägarna under vintern ofta bor i USA eller Kanada. Nästa by efter Aperi är Volada, som inte syns från Pigadia då den är skymd bakom en liten bergsrygg. I Volada finns många gamla hus med typiska golv av småstenar.
	Längre bort och högre upp ligger byn Othos, som har ett litet folkloristiskt muséum inrymt i ett gammalt hus. I muséet kan man bl.a. se en sofá, den speciella karpathiska typen av upphöjd säng, som har en överbyggnad eller sänghimmel och som också kan vara försedd med ett slags "gardiner". Ännu längre bort, på andra sidan berget från Pigadia sett, ligger den lilla byn Piles, som har en del pittoreska gränder. Strax efter byn Othos, på vägen till Piles, finns en avtagsväg till den lilla byn Stes. Norr om Aperi finns också några mindre bosättningar.
	På den södra delen av ön finns också byn Menetes, den by som ligger närmast Pigadia. Menetes fanns redan på medeltiden och är en typisk grekisk by, som man gärna tänker sig en sådan, med gränder och trappgränder. Den stora kyrkan i byn ligger som ett örnnäste på en klippa. Något nedanför Menetes ligger ett krigsmonument och byns begravningsplats. Fortsätter man sydvästut kommer man till Arkasa vid kusten, här finns rester av ett antikt akropolis och ruinerna en byzantinsk kyrka. Vid den har man funnit golvmosaiker, som nu finns på arkeologiska muséet på Rhodos.
	Strax norr om Arkasa ligger redan nämnda Finiki. Betydligt längre upp efter västkusten ligger den populära fiskebyn Lefkos med fina stränder. Dit finns numera charterturism, även från Sverige. Till Lefkos gick det inte ens buss 1988 och det fanns bara några enstaka tavernor och dessutom få ställen att hyra rum på. Längre norrut uppe i bergen ligger byn Mesochori, där flera som arbetar i Lefkos bor. Lite längre åt nordost ligger byn Spoa.
	Avsevärt längre norrut ligger, som tidigare nämnts, Olimbos med sin hamnby Diafani. Olimbos ligger på västra sidan av Karpatos, på en bergsrygg som kröns av väderkvarnar. Bergsryggens västra sida stupar brant ner mot havet. Huvuddelen av byn ligger i sluttningen mot öster och är osynlig från havet. Olimbos är förmodligen mest känt för det faktum att kvinnorna fortfarande bär folkdräkter till vardags. Sommardräkten går mest i vitt med mörkare huvudduk och förkläde, medan vinterdräkten är mörk. Folkdräkten är också vanlig i Diafani. Olimbos är ett mycket polulärt utflyktsmål för de besökare som bor i Pigadia och det har, enligt vad jag har hört, numera satt sina spår i byn. Personligen har jag inte besökt Olimbos sedan 1988, då jag också övernattade där. Mitt främsta minne från detta besök var ett underbart gott surdegsbröd gräddat i traditionell vedeldad bakugn.
	Till sist bör kanske nämnas något om stränderna på Karpathos. Den i Pigadia är inte den allra bästa, men den är hygglig. Närmast Pigadia är det nuförtiden tämligen trångt bland solstolar och parasoller under högsäsong, men går man långt bort är det ganska glest. Finare, men mindre stränder, finns norr om Pigadia. De är Achata, Kira Panagia, Apela och Agios Nikolaos. Dessa nås bäst med båt, men kan också nås landvägen, mer eller mindre lätt. Apela är nog den populäraste. Stränderna vid Ammopi är numera ett mycket exploaterat område, men längre söderut i närheten av flygplatsen finns fina stränder. På västkusten kan nämnas Finiki, fast det är en mycket liten strand. Framför allt gäller dock där redan nämnda, längre norrut liggande, Lefkos med flera fina sandstränder. För övrigt finns det flera andra fina stränder runt Karpathos, men som i praktiken endast nås med båt, om man nu har en sådan.
	Den i stort sett gemensamma historien för Tolvöarna och allmänt om ögruppen finns att läsa om i översikten nedan.
	Del 1  Del 2  Del 3
	Något om Tolvöarna