Bilder från Kolimbari på västra Kreta från ovan och nära omgivningar Del 4   Del 5   Del 1   Del 2   Del 3

		De tre första bilderna på denna sida är tagna från ett litet fort som ligger i bergen ovanför Kolimbari. Bilderna visar ett svep från vänster till höger (mot öster). På denna bild ses begravningsplatsen i Kolimbari med kyrkan Ágios Dimítrios längst ner till vänster. Vad som mer ses framgår av denna bild från Del 1.
		Den nya hamnen, med de stora pirerna, med den yttersta delen av den gamla fiskehamnen skymtande nere till höger. Den lilla gamla fiskehamnen, som fanns då bilden togs, finns numera inte. Platsen för den är helt övertäckt av betong och en ny mindre småbåtshamn finns bredvid. För att se detta gå till Del 1.
		Kolimbari mot öster och den 3 km långa stranden som sträcker sig ända bort till Tavronítis.
		Fortet varifrån bilderna ovan blev forograferade.
		En hel del högre upp på berget än fortet ser man ett stort fikonträd som hänger ner över en liten stenmur.
		Tittar man in under fikonträdet så ser man att där finns en grotta. (Bilden tagen med blixt.)
		På den närmaste kullen ska den antika staden Polichna ha legat. Några större utgrävningar har inte gjorts och man vet inte mycket om staden. Längre bort till vänster ses byn Marathokefála.
	Hur gammalt kan detta olivträd vara?
		Det finns givetvis också betydligt yngre olivträd i omgivningarna.
		Någon kanske tror att detta är något slags hembränning som sker i lönn, begreppet finns inte ens i Grekland! Inte desto mindre tillverkas här den alkoholhaltiga dryck som går under många benämningar som tsikoudiá, tsípouro, rakí eller soúma, lite beroende på vilken del av Grekland man befinner sig i. Destilleriet ligger ute i en olivlund och vi hade passerat det flera gånger i tron att det var något slags djurstall, tills vi en gång blev inbjudna på provsmakning. För den som inte vet så är det man destillerar den jästa rest som kvarstår efter det att musten pressats ur vindruvorna.
		På ett litet berg ovanför Kolimbari ligger den lilla kyrkan Ágios Ioánnis. Bredvid kyrkan finns en grav där stoften av Konstantinos Rosmarakis och hans fru Fedra vilar. Konstantinos föddes i byn Rodopos 1918 och dog 1999. I unga år var han fåraherde i byn och flyttade senare till Kolimbari där han hade en taverna. Fedra levde åren 1926 till 2016. Henne träffade vi många gånger från 2007.
		Det lilla huset till höger på föregående bild har en förgård som har ett tak av vinrankor. I detta enkla hus, med endast små fönstergluggar, levde Konstantinos Rosmarakis till stor del de sista åren av sitt liv.
		Tittar man in bakom den blåa dörren på bilden ovan ser det ut på detta vis. Det finns här utrustning för fester vid kyrkan som hålls två gånger om året. Rosmarakis säng finns kvar inne till vänster.
		Åt andra hållet, ut mot vinrankorna, ser det ut så här.
		Anledningen till att vi kallar kyrkan "Vindruvskyrkan" är inte svårt att inse.
		Närbild av kyrkan med Konstantinos och Fedras grav till vänster.
		På väg till graven. I bakgrunden Lefká Óri, Vita bergen, som fortfarande har en del snö kvar på topparna 12 maj.
		På grekiskt vis finns bilder av dem som ligger i graven.
		Bredvid bilden av Konstantinos finns en dikt som jag inte helt förstår, men som man kan anta skrivits av Rosmarakis själv. I fri översättning lyder dikten som nedan. Den som har en bättre tolkning av dikten får gärna höra av sig. Han for till öster, norr, söder och väster Inget mötte han som gjorde honom glad Han minns det forna och det felande Han ser världen gå under Han suckar djupt Av vördnad och av humanitet går de två tillsammans De gamla tog dem och ger dem inte åter

	Något om Kolimbari
	Det finns i del 1.
	Del 4   Del 5   Del 1   Del 2   Del 3