Bilder från Sfakia på Kreta - Imbrosravinen med omgivning Del 1  Del 2

		På väg till byn Ímbros och ravinen, eller för den delen direkt till Chóra Sfakíon, passerar man den bördiga slätten Askífou på en höjd av 750 m ö.h. Närmast till höger ses en del av byn Karés, längre bort ligger byn Amoudári. Om man fortsätter vägen bortanför Amoudari några kilometer mot söder kommer man till Imbros.
		Vid Imbros som är sparsamt bebott på vintern. Man kan gå ner till ravinen på två ställen, det här är det första. Det andra ligger ytterligare några 100 m söderut.
		På väg till ravinen är det ett tämligen pastoralt område man passerar.
		Början av vandringen i ravinen är inte speciellt dramatisk.
		En bit på väg, där den egentliga ravinen börjar, får man numera här betala den facila summan av 2 euro för att kunna fortsätta vandringen. Det enda som kunde märkas av det denna peng skulle kunna bidraga till var att det numera finns några skräpkorgar och ett antal rökförbudsskyltar längs vägen. Vid förra vandringen i maj 1994 fanns inget av det ovan nämnda.
	Här har ravinen börjat ordentligt. Eftersom det är tidigt på morgonen mitt i oktober så har solen inte ännu kommit så högt på himlen att dess strålar når in i ravinen.
	Nu senare har ravinen smalnat av och sidorna blivit ännu brantare. Dessutom ser det trevligare ut nu när solen förmår att lysa upp vandringen.
	Ungefär mitt i ravinen blir det ännu trängre. Uppskattningsvis är det något mellan en till två meter som smalast.
	Här är det åter igen bredare passage och till höger utanför bilden är det ännu mer utrymme och en utmärkt plats att rasta på i solen, för på hösten kan det vara ganska kyliga vindar som drar ner genom ravinen, speciellt om man är tidigt ute på dagen.
	Fortfarande är det branta sidor i ravinen. Vissa personer som passerar på den ringlande landsvägen högt ovanför bilden brukar tycka att det är otäckt att färdas där.
		Se ett filmsvep från ravinens botten och uppåt i närheten av platsen för bilden ovan.
	På detta ställe längre ner i ravinen kan man passera denna port i bergväggen, men det finns en annan passage bredvid dessutom.
		Här har ravinen vidgat sig ordentligt och den del man brukar vandra i är snart slut.
		Så här odramatiskt slutar ravinvandringen nere vid vägen som går längs Kretas sydsida. Till vänster utanför bilden fortsätter ravinen dock en bit till ner mot havet.
		Går man uppför backen som ses på bilden ovan så har man denna utsikt mot sydöst. En bit in på udden längst bort kan man urskilja Frankokastelli (frankernas, dvs. västerlänningarnas, fästning) som uppfördes av venetianarna på 1300-talet. Det enda som finns kvar är de tämligen intakta yttermurarna. Området omkring är numera ganska utnyttjat för turistanpassad bebyggelse enligt uppgift (senast jag själv var i det nära området var 1987).
		På väg västerut för att återvända mot norr på landsvägen, eller för att komma till Chora Sfakion några kilometer bort, passerar man byn Komitádes. Till höger kan man urskilja ravinens nedre del på bergssidan.
		Utefter landsvägen mot väster ser man mot nordväst en del av de vita kala kalktopparna i Lefká Óri, Vita bergen.

	Något om Imbrosravinen
	Imbrosravinen ligger i Sfakiá som är ett stort distrikt på sydsidan av Kreta, nästan rakt söder om Chania. Mer allmänt om Sfakia finns i del 2. Imbrosravinen börjar vid byn Ímbros söder om Askifouslätten och går ända ner till havet, även om man oftast bara går ner till byn Komitádes som ligger vid landsvägen som går längs Kretas sydsida. Ravinen är 8 km lång, det är ganska lätt vandring och tar man det lugnt så avverkar man den ändå utan svårighet på mindre än tre timmar. Imbrosravinen är mycket mindre frekventerad och betydligt kortare än den mer kända Samariaravinen, som är 17 km och som är oerhört utnyttjad numera.
	Det bästa sättet att genomföra ravinvandringen är att ta bussen till Imbros, vare sig man kommer från norra Kreta eller från Chora Sfakion. Man kan sedan gå ner genom ravinen och stanna i, eller ta bussen norrut från, Chora Sfakion, som ligger några kilometer väster om Komitades. Genom att det blivit allt mer vanligt att gå genom Imbrosravinen så har ortsbefolkningen inte varit sena att dra nytta av detta. Därför finns nu några enklare serveringar precis innan man går ut ur ravinen och efter ravinslutet finns också några tavernor.
	Dessutom har man också "löst" problemet för dem som kommer med bil till Imbros och som inte vill gå tillbaka upp genom ravinen. Man blir erbjuden taxi som man kan åka upp till Imbros med. Dessa "taxibilar" behöver dock inte vara taxibilar i vanlig mening, utan kan bestå av att man får sitta på flaket till en mindre lastbil. Detta kan vara en hisnande upplevelse på den slingrande vägen, med branta stup ner mot ravinen, upp till Imbros!
	Några historiska fakta kan vara av intresse rörande Imbrosravinen. Fram till 1960-talet var ravinen den enda vägen ner genom Sfakia till Kretas sydkust. Detta faktum medförde både nackdelar och fördelar. Givetvis var det inte alltid utan strapatser för befolkningen att färdas eller att transportera varor på åsnor genom ravinen, men å andra sidan hade fienden samma svårigheter under ockupationstider. Både turkar, med över två hundra år av välde på Kreta och tyskar, med fyra års ockupation under andra världskriget, hade problem att ta sig fram i Sfakia, denna otillgängliga del av ön. För övrigt är Imbrosravinen inte heller den enda ravinen i landsdelen.
	När tyskarna började sin invasion av Kreta från norr i området runt Máleme i nordväst den 20 maj 1941 fanns det allierade trupper från Storbritannien, Australien och Nya Zeeland på ön. Trots stora tyska förluster räckte inte motståndet till från de allierade tillsammans med kretensare av alla åldrar, utan de förlorade slaget om Kreta. Den enda utvägen för de resterande allierade trupperna var att bege sig söderut genom Imbrosravinen, för att sedan bli evakuerade med båt från Chora Sfakion.
	Del 1  Del 2