|
|
|
|
Något om Kalymnos
|
|
|
Kálymnos är känt som svampdykarnas ö, men detta detta farliga yrke har i stort sett upphört. Omfattande svampupptagning och syntetiska svampar är orsaken till det. Svampdykarna höll på under en tid då man inte kände till fenomenet dykarsjuka så väl och många av dem fick skador i nervsystemet. Jag minns från mitt första besök på Kalymnos för länge sedan att det inte var ovanligt att delvis förlamade dykare, som inte längre kunde arbeta, satt på gatorna som tiggare.
|
|
|
Kalymnos är en ganska karg och bergig ö med en yta av 111 km² och med den högsta bergstoppen Profeten Ilias c:a 700 m ö.h. (som vanligt är det svårt att få exakta uppgifter på bergshöjder, ytor etc. i Grekland). Invånarantalet är ungefär 16000, varav de flesta bor i huvudstaden och hamnstaden Pothiá. Pothia började byggas ut till huvudstad i mitten av 1800-talet, den tidigare huvudstaden var Chorio som ligger inne på ön.
|
|
|
I augusti 2006 invigdes en flygplats, som hade varit nästan färdig i flera år och som började projekteras redan 1987. Den används av Olympic Air med ett fåtal tur- och returflygningar till Athen per vecka. Flygplatsen kan inte användas för direkt charterflyg då rullbanan är allt för kort (1135 m) för större flygplan, utan för charter kommer flygplatsen på den intilliggande ön Kos fortfarande att användas. Det finns olika slag av båtfötbibdelser med Pireus, öar längre bort och lokalt inom Tolvöarna. En av de lokala bilfärjorna är F/B Kalymnos (Tidtabell). Givetvis finns det lokalbuss och taxi på Kalymnos.
|
|
|
Med buss kan man komma till den trevliga byn Vathí 12 km nordöst om Pothia. Simma ut från hamnen till grottan Daskalió (som har en egen historia från turktiden), som har ingången från havet, eller gå inåt ön i mandarindalen översållad av mandarinträd. De bästa stränderna på Kalymnos finns på den västra sidan som t.ex. vid Mirtiés och Massoúri. Dessa ställen var förut mycket fina platser att tillbringa sin semester på, men är nu så utbyggda och exploaterade att de inte längre kan rekommenderas. Bäst bor man nu i Pothia på denna trevliga ö.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kos - Utsikt över den inre hamnen och strandpromenaden i Kos stad. Här ser man utflyktsbåtar som kan gå till Bodrum i Turkiet, Kalymnos, Nissyros eller någon strand på Kos. I bakgrunden ses en del av Turkiet där Bodrum och Halikarnassos ligger.
|
|
|
|
Kos - Moskén heter Deftedar och är ett minne från turkarnas tid på Kos. Bortom till höger ses kyrkan Ágia Paraskeví.
|
|
|
|
Kos - Från helgedomen Asklepieion som var tillägnad läkekonstens gud Asklepios. Den är från mitten av 300-talet f.Kr. och uppförd efter den mest kände läkaren/prästen och läkarskolans grundare Hippokrates död 377 f.Kr. Området för helgedomen är stort och består av tre terasser. Det var en tysk arkeolog som hittade platsen 1901, men det är italienska arkeologer som grävt ut området. Denna arkeologiska plats är vackert belägen och väl värd ett besök.
|
|
|
|
Kos - Utsikt, över det flacka området på norra Kos, från berget Dikeos i närheten av byn Zia. I bakgrunden ses ön Pserimos och bakom den Kalymnos.
|
|
|
|
|
|
Något om Kos
|
|
|
Kos är den tredje största ön bland Tolvöarna och har en yta av 290 km² och en folkmängd av c:a 30000. Ön är till stor del flack, men längs östra sidan finns berg. Det högsta är Dikeos som når upp till 846 m ö.h. Huvudstad är staden Kos där ungefär hälften av öns befolkning bor. Staden är öns största hamn och där lägger alla bilfärjorna till. Mitt på ön finns flygplatsen. Kos stad grundades redan under hellenistisk tid år 366 f.Kr. 1933 under den italienska ockupationen inträffade en stor jordbävning som raserade många hus.
|
|
|
Under de raserade husen fann man grunderna till den antika staden. Italienska arkeologer började med utgrävningar och man ser flera utgrävda områden vid en rundvandring i staden. En annan sevärdhet är johanniterborgen som byggdes i slutet av 1300-talet, för att sedan ändras och byggas till, tills turkarna tog över ön. Några kilometer sydväst om staden ligger den antika lämning som Kos är mest känt för, helgedomen Asklepieion. Mer om denna i bildtext ovan.
|
|
|
Tyvärr har Kos på senare år fått ett något dåligt rykte. Det är utan tvekan så att ön offrats på massturismens altare och blivit en partyö för ungdomar, vilket bl.a. visats i svensk television. Ändå är det en ö med mycket att se och det finns många fina stränder. Beger man sig bort från olika turistcentra så kan man, precis som alltid i Grekland, finna lugna och genuina miljöer. Det är faktiskt så att en av de mest minnesvärda måltiderna jag ätit i Grekland var i Kos stad, på en taverna som i stort sett bara frekventerades av greker.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Något om Leros
|
|
|
Léros är en ö med ganska "södertrasad" kartbild och därför finns det många vikar och flera hamnar, varav hamnen Lákki inne i en djup vik är den största och används av bilfärjor. Där var också en flottbas under den italienska ockupationen. För snabbgående passagerarbåtar används hamnen Agia Marina, som är hamnen för öns huvudort Plátanos. På andra sidan den udde som Platanos ligger på finns byn Pendéli, som också har en liten hamn. De tre orterna är nu mer eller mindre ihopbyggda. Förutom med båt kan man också ta sig till Leros med flyg från Athen. Leros yta är 55 km², dess högsta punkt ligger 360 m ö.h. och på ön finns c:a 8000 invånare.
|
|
|
Ovanför Platanos ligger den från början byzantinska borgen Kastro (kástro betyder helt enkelt borg eller fästning på grekiska) som byggdes på 1000-talet, för att sedan byggas ut av johanniterriddarna under 1400-1500-talen. Inne i borgen ligger kyrkan Panagía tou Kástrou, alltså en kyrka tillägnad den den heliga jungfrun. Uppe ifrån borgen har man mycket fin utsikt över Leros.
|
|
|
Under juntatiden 1967-1974 (och för övrigt redan under romartiden) användes Leros som förvisningsort och det finns också invid Lakki ett mentalsjukhus. Förhållandena för patienterna på sjukhuset var så sent som för c:a 15 år sedan fruktansvärt dåliga med undermålig vård. Dessa fakta gjorde att Leros tidigare hade dåligt rykte. Juntan har ju för länge sedan fallit och på sjukhuset har det blivit bättre sedan förhållandena där avslöjades för omvärlden i ett tv-reportage som gjordes runt 1990. Reportaget medförde starka reaktioner utifrån.
|
|
|
Här kan också nämnas att det finns åtminstone två böcker på svenska vars handling utspelas på Leros. Den första är av den finlandssvenske författaren Göran Schildt och har titeln "Dianas ö". Boken, som utkom 1976, handlar om livet på Leros och om restaureringen av ett hus som han köpte där 1965 för att bo i. En del av skildringarna av händelser på ön gränsar sig till det fantastiska. Den andra boken, som utkom 2001, är av Sun Axelsson och heter "Evighetens stränder". Hon menar att bokens innehåll inte är en skildring av hennes, den nu avlidne maken Michael Pipers och öinnevånarnas liv på Leros, som kallas Eoneos i boken, utan att det är en fiktiv roman. I själva verket är det nog en ganska nära skildring och den skrevs i sorgearbetet efter Michaels död. I slutet av boken ges en intressant skildring av juntatidens Leros som förvisningsö för oliktänkande. Båda böckerna kan rekommenderas.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nissyros - På klippan i Mandraki ligger johanniterborgen med klostret och kyrkan Panagia Spiliani.
|
|
|
|
Nissyros - Mandraki med Nissyros högsta topp Profeten Ilias längst bort. Bakom toppen, som är en s.k. lavakupol, ligger Nissyrosvulkanens caldera. Lavakupolen har bildats vid utbrott senare än bildandet av calderan. De senaste större hydrotermiska (då het svavelbemängd vattenånga blåser ur vulkanen) utbrotten var 1881-1887. Man har på senare tid registrerat temperaturhöjningar som kan tyda på kommande utbrott.
|
|
|
|
Nissyros - Här ses en del av vulkanens caldera mot nordost. Calderans diameter varierar inom 2-3 km. Till höger ligger en s.k. hydrotermisk krater med namnet Stefanos. Där är det på vissa ställen mycket hett och det pyser ånga och luktar svavel. Stefanos är elliptisk med axlarna 330 m resp. 260 m och djup 30 m. Det är en av världens största hydrotermiska kratrar. Se närbild av Stefanos.
Ytterligare fem kratrar finns, varav den största är Stora Polyvotis (300/150 m) och den ligger högre upp bakom Polyvotiskupolen som är kullen längst till vänster i bilden.
|
|
|
|
Nissyros - Om man åker buss upp till vulkanen och efter att ha studerat den går en bit söderut för att sedan svänga mot väster och följa en mindre väg, så kommer man efter några timmars vandring till Paleokastro. Därifrån har man denna utsikt över Mandraki. Längst till vänster ses klippan med borgen och klostret. I diset uppe till vänster skymtar den lilla ön Gialí.
|
|
|
|
|
|
Något om Nissyros
|
|
|
Nísyros är ingen stor turistö om man bortser från de många besökare som endast kommer över dagen från Kos för att se den fortfarande aktiva vulkanen, som kan få ett nytt utbrott i framtiden. Nissyros är en liten ö med en yta av 43 km² och ungefär 1000 invånare. Huvudorten heter Mandráki, dessutom finns tre byar till.
|
|
|
Högsta berget är Profeten Ilias 698 m ö.h. är en av fem stora s.k. lavakupoler som bildats i calderan vid utbrott efter det att vulkanens caldera kommit till. Calderan är ett jättestort "hål" som bildades vid ett stort vulkanutbrott för mycket länge sedan, då centrala delen av vulkanen kollapsade. När calderan bildades är omstritt av forskarna. Somliga anser att det var för mindre än 24000 år sedan, medan andra hävdar att det var för mer än 44000 år sedan. Mer om vulkanen i bildtexter ovan. Dessutom finns varma källor, de största vid Loutrá 1,5 km öster om Mandraki. Där finns också en enorm övergiven kurortsanläggning, där man skulle kureras med varma och svavelhaltiga bad.
|
|
|
När man kommer med båten (båt måste det bli för flygplats saknas) till Nissyros är det till hamnen i Mandraki man kommer. Man möts inte av rumsraggare, utan man får fråga sig fram för att få logi. Vid vårt första besök där hade vi turen att en skotte, som bodde på ön och som var ute och promenerade med sin hund, förbarmade sig över oss och visade var vi kunde bo. Det finns några mindre hotell, lägenheter och pensioner, men inget överdådigt utbud. Det är trevligast att bo inne i själva Mandraki och inte i hamnen. Man kan också bo i den lilla byn Pali 4 km öster om Mandraki.
|
|
|
En anledning till att det är få turister, som bor kvar på ön, kan vara är att det inte finns bra badstränder. De finns egentligen bara en riktigt fin strand (Pachiá Ámmos), den ligger på östra sidan av ön långt från all bebyggelse och den nås inte heller allför lätt (dvs. med motorfordon ända fram), vilket väl mången kan sky. Inget nöjesliv av den typ som normalt förknippas med turistorter finns heller. Med andra ord en perfekt ö för den som vill ha lugn och avkoppling, som kan kombineras med utmärkta vandringar på ön.
|
|
|
Det finns andra sevärdheter förutom vulkanen. Det pittoreska Mandraki är i sig en sevärdhet, men där finns också en delvis raserad johanniterborg från 1300-talet på en klippa. På fästningsområdet byggdes på 1600-talet över en grotta, med en undergörande jungfru Mariaikon, kyrkan Panagía Spilianí. Till kyrkan hör ett kloster som går att besöka. I klostret finns ett värdefullt bibliotek och en samling reliker. En bit ovanför Mandrake finns Paleokastro, byggt av upp till 3,7 m tjock lavasten, som är rester av muren runt den antika staden. Staden och ön (som då kallades Porfyris) nämns av geografen Strabon första århundradet e.Kr. Man antar därför att Paleokastro är från några århundraden f.Kr.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Något om Patmos
|
|
|
Pátmos är bland de nordligaste öarna i ögruppen. Det är en ganska bergig och karg ö på 34 km², högsta höjd är 130 m ö.h. Kustlinjen är tämligen ojämn med många vikar och ön består av två delar som sitter ihop med ett näs strax norr om Skála, som är Patmos hamnby. Huvudorten är Chóra, som också kallas Patmos och som ligger 3 km söder om Skala. Förutom dessa två orter finns två mindre bosättningar. Det bor omkring 3000 personer på Patmos. Ön har goda båtförbindelser med Pireus, Samos och de flesta av Tolvöarna. Flygplats finns inte.
|
|
|
De flesta besökarna på ön bor i Skala, men den intressantaste orten är Chora, för där ligger det berömda och fästningslika Johannesklostret. Munken Hosios Christodoulos fick år 1088 det då nästan öde Patmos i gåva av den byzantinske kejsaren Alexios I Komnenos, för att där grunda ett kloster. Christodoulos hade 1085 tvingats av turkarna att lämna Mindre Asien. I början fick bara munkar tillträde till klostret och det var stränga regler i liket med regelerna i munkrepubliken Athos. Under 1400-1500-talen utbyggdes klostret. Det har fem kapell och i ett av dem ligger grundarens kvarlevor. Klostret har en betydande ikonsamling och ett mycket förnämligt bibliotek med 900 handskrifter, 1300 böcker och 13000 andra dokument. Från klostrets tak har man förnämlig utsikt över Patmos.
|
|
|
Under romartiden användes Patmos som förvisningsort och under åren 81-97 var aposteln Johannes förvisad hit från Efesos. År 96 ska han i en grotta, Uppenbarelsegrottan, fått uppenbarelser om världens förestående undergång. Han dikterade sedan sina uppenbarelser för sin lärljunge Prochoros, som då nedskrev Uppenbarelseboken (Apokálipsis). I Uppenbarelseboken 1:9 står följande att läsa om Patmos i senaste bibelsöversättningen:
|
|
|
Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet, kungavärdigheten och uthålligheten med er, hade kommit till ön Patmos för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull.
|
|
|
En plats på grottans golv påstås vara Johannes huvudkudde och i grottan finns också hans "predikstol". Grottan blev sedermera utbyggd till en kyrka helgad åt den heliga Anna (jungfru Marias mor). Över grottkyrkan byggdes på 1600-talet Uppenbarelseklostret, som också har ett kapell tillägnat den heliga Anna och modern till Alexios I (kejsaren som skänkte Patmos till munken Christodoulos). Efter att ha läst ovanstående om Johannes är det inte svårt att förstå varför klostret på Patmos bär hans namn.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rhodos - Stormästarpalatsets silhuett framträder tydligt när man står nere i Mandrakihamnen som grundlades redan under antiken. Det nuvarande palatset är inte det ursprungliga som byggdes av johanniterna, det sprängdes i bitar 1856 då ett turkiskt krutförråd i palatset antändes av blixten, utan det är en rekonstruktion under 1930-talet av italienarna.
Kupolerna nedanför palatset tillhör byggnaden Néa Agorá, som inte är så mycket marknad i vanlig mening, utan en turistfälla par préférence med kaféer med inkastare och kebabställen med dyr öl. Några små affärer och resebyråer finns också.
|
|
|
|
Rhodos - Vid inloppet till Mandrakihamnen (mandráki betyder förresten liten fäfålla, endast den elake sätter betydelsen i samband med turistställena inne i hamnen) i slutet av piren ligger Agios Nikolaosfortet som uppfördes under början av 1400-talet. Inuti fortet har inretts ett litet muséum, som dock inte alltid är öppet. Ungefär där bilden är tagen ifrån stod ena benet av den jättelika statyn av guden Helios, ett av världens sju underverk, som kallas Kolossen på Rhodos. Infarten till hamnen skedde mellan statyns ben.
|
|
|
|
Rhodos - Inne i Mandrakihamnen ligger utflyktsbåtarna till t.ex. Symi och Lindos tätt tätt. Trots att skyltar försäkrar att båtarna går varje dag vid 9-10-tiden, så ligger de flesta kvar vid elvatiden nu under lågsäsong.
|
|
|
|
Rhodos - Man blir nästan svettig av att bara tänka på allt arbete som lagts ner av johanniterriddarnas byggnadsarbetare då det mäktiga befästningsverket runt Rhodos gamla stad byggdes. Den fina gräsmattan, av senare datum, på vallgravens botten är ett populärt strövområde för bland annat hundägare (med hund förstås!).
|
|
|
|
Rhodos - Inne i den mycket vackra gamla staden med många pittoreska gränder och grandiosa byggnader är det dessvärre ett liv och ett kiv och man längtar tyvärr därifrån om man råkat komma dit under den värsta folkanstormningen. Butiksägare, restaurangägare och turistguider pockar alla på uppmärksamhet från turisterna. Dessutom finns ett antal mer eller mindre skickliga musikanter och trubadurer från världens alla hörn som vill spela till sig en peng.
Det här är Sokratousgatan med moskén Süleyman med sin minaret i bakgrunden.
|
|
|
|
|
|
Rhodos - Från utsidan av stadsmuren ses minareten till Süleymanmoskén till höger om klocktornet.
|
|
|
|
Rhodos - Vill man se något under lugnare förhållanden kan man gå till ruinerna av det hellenistiska Akropols på Rhodos. Det ligger på höjden som kallas Monte Smith. Här ses de uppresta kolonnerna av den pytiske Apollons tempel. Under olivträden skymtar man den nästan helt rekonstruerade lilla teatern från 100-talet f.Kr. Läget för den stora teatern har inte funnits. Till vänster om den lilla teatern ligger det ett likaledes till största delen rekonstruerat stadion från 100-talet f.Kr.
|
|
|
|
Rhodos - Akropolis började utgrävas och rekonstrueras av italienska arkeologer i början av 1900-talet. Området är inte inhägnat och inget inträde tas. Framför den lilla teatern är det ett stort område som är som en park med träd och som används som rekreationsområde. Här är det säcklöpning en söndag i mitten av oktober.
|
|
|
|
|
|
Något om Rhodos
|
|
|
Rhodos är förmodligen tillsammns med Kreta de mest bekanta grekiska öarna. När charterresorna till Grekland från Sverige började runt 1960 var Rhodos det första öresemålet och semester i Grekland var då nästan det samma som semester på Rhodos. Ön har fortsatt blivit ett populärt semestermål inte bara för svenskar utan för turister från hela världen. Detta inser man lätt när man ser trängseln i Rhodos gamla stad eller ser de mastodontlika jättehotellen på nordvästkusten. Rhodos är en ö full av turistfällor, men tack vare sin storlek finns det också mer genuina ställen. Turismen har en enorm betydelse och två tredjedelar av befolkningen är mer eller mindre beroende av den för sin inkomst.
|
|
|
Här görs inga som helst försök att beskriva Rhodos i sin helhet, det är ön för stor för på detta utrymme. Den har beskrivits och beskrivs på så många andra ställen att det här bara blir en kort översikt med tonvikt på staden Rhodos. Personligen har jag besökt Rhodos många gånger och sedan lång tid tillbaka, men bara för några få dagar åt gången i väntan på lämpliga båtavgångar. Rhodos är en utmärkt utgångspunkt att resa till de övriga Tolvöarna ifrån och det går lätt att ta sig till Rhodos från Sverige med flyg. Ön har goda båtförbindelser med öarna runt omkring och dagliga förbindelser med Pireus med båt och med Athen med flyg.
|
|
|
Rhodos är en mycket vacker och grön ö och den sydvästra delen är tämligen örörd av turismen. Rhodos har en yta av 1400 km² och är därmed Greklands fjärde ö i storlek efter Kreta, Evia och Mytilini. Längden i nordostlig sydvästlig riktning är 77 km och i den vinkelräta riktningen 36 km. Mitten av ön är bergig med högsta toppen Attáviros Días med en höjd av 1215 m ö.h. och näst högsta Profeten Elias med 798 m ö.h. Antalet bofasta invånare på ön är runt 100000. Förutom greker bor många utlänningar permanent eller tidvis på Rhodos, bl.a. många svenskar.
|
|
|
I mytologien var Rhodos guden Helios ö. Helios blev förälskad i nymfen Rhodos och när hans ljusstrålar träffade henne så förvandlades hon till ön. Helios tre sonsöner Kamiros, Lindos och Ialysos kom att styra över ön och de hade var sin stad med samma namn. Platserna var verkliga stadsstater i antiken och är också bosättningar idag med tillhörande antika lämningar. De tre stadsstaterna beslöt att grunda en gemensam huvudstad 408 f.Kr. och det var där dagens Rhodos stad ligger. Rhodos betyder ros (på modern grekiska ródo) och ön har sedan länge förknippats med blommor. Varje år i början av maj hålls en blomsterfestival med ett tåg av blomstersmyckade vagnar på gatorna i staden Rhodos.
|
|
|
Rhodos stad har c:a 55000 invånare och ligger på den nordöstra spetsen av ön. Det är Tolvöarnas huvudstad och största stad. Den hellenistiska staden, som hade omkring 100000 invånare, låg till stor del under den moderna staden. Den hellenistiska staden hade sitt Akropolis vid den höjd som kallas Monte Smith. Läs mer om Akropolis i bildtexter ovan. Namnet Monte Smith kommer från den engelske amiralen William Sydney Smith som där 1802 tillsammans med turkarna upprättade en utkikspost för att spana efter Napoleons flotta. Toppen av Monte Smith, som ursprungligen hette Ágios Stéfanos, ligger 110 m ö.h. och bjuder på fin utsikt över nordvästkusten och även bort mot staden.
|
|
|
Då johanniterriddarna övertog Rhodos 1309 började de att bygga den stadsmur med innanför liggande byggnader som idag utgör det som kallas Rhodos gamla stad. Bland byggnaderna finns också flera som blev byggda under den turkiska tiden, men ännu fler förstördes under den italienska ockupationen. Den nya staden utanför murarna är en tämligen hektisk stad med mycket trafik och med många hotell. Norrut efter västra sidan av Mandrakihamnen finns ett antal pampiga officiella byggnader som inte är ett dugg grekiska, utan de byggdes under den italienska ockupationen.
|
|
|
Ute på ön är de mest kända platserna Fjärilsdalen (Petaloúdes) med mängder av fjärilar, ruinerna av den hellenistiska staden Kámiros på västkusten och Líndos på sydostkusten. Kamiros upptäcktes 1859 av invånare i trakten och började grävas ut under ledning av den dåvarande brittiske konsuln och en fransk arkeolog. Lindos med sitt Akropolis och johanniterborgen har utvecklats till ett turistcentrum av stora mått de senaste årtiondena.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Något om Tolvöarna
|
|
|
Tolvöarna, Dodekánisa på grekiska, är inte tolv öar som man kan tro av namnet. Det är över 160 öar och skär, omkring 18 är permanent bebodda och några är bebodda delar av året. Se karta över Tolvöarna. De mer betydande öarna är till antalet närmast tolv, nämligen 14, och de är Astypalea, Chalki, Kalymnos, Karpathos, Kassos, Kastellorizo, Kos, Leros, Lipsi, Nissyros, Patmos, Rhodos, Symi och Tilos. (De av öarna som har en länk har egna sidor eller finns på denna sida.)
|
|
|
Några av de andra bland Tolvöarna är Agathoníssi, Arkí, Farmakoníssi, Kínaros, Levíthia, Psérimos, Sariá, Sírna och Télendos. Tolvöarnas sammanlagda yta är något över 2700 km² och invånarantalet är något mindre än 150000. Ögruppen utgör ett eget län (nomós) med styret på Rhodos.
|
|
|
En kort historiebeskrivning börjar vid slutet av den byzantinska tiden, då öarna var en liten del av det byzantinska riket. När frankerna under korstågstiden intog Konstantinopel, det byzantinska rikets huvudstad, 1204 hade Tolvöarna kvar en viss självständighet men kom under kontroll av Venedig. 1243 övergick privilegierns till Genua. 1306 köpte johanniterriddarna Rhodos och några andra av Tolvöarna av Genua för att 1309 helt överta styret.
|
|
|
1522 intogs Rhodos av turkarna och öarna kom efterhand att alla höra till turkarna ända till 1912 (formellt ända till början av 1920-talet, se längre ner) förutom under två perioder. 1768-1774 var Tolvöarna ockuperade av Ryssland och under början av 1820-talet under frihetskriget, som började 1821, var ögruppen fri. Den återkom under turkiskt styre redan efter sju år genom det s.k. Londonfördraget 1829. Förklaringen till att det turkiska styret lätt upphörde under dessa perioder är att turkarna inte hade stor militär närvaro på öarna.
|
|
|
Under det s.k. Tripoliskriget (ett krig mellan Italien och Turkiet 1911-1912 i nuvarande Lybien) erövrades Tolvöarna 1912 av Italien och de behöll dem besatta i trots mot överenskommelsen i freden i Ouchy 1912. I frederna i Sèvres 1920 och i Lausanne 1923 tvingades Turkiet att avstå öarna till Italien. Under andra världskriget blev Tolvöarna, efter Mussolinis fall, besatta av tyskarna i september 1943.
|
|
|
1945 befriades öarna med brittisk hjälp och den 8:e maj 1945 undertecknade tyskarna kapitulationen på Symi. Denna dag firas fortfarande på ön. Ett interimsstyre under brittisk ledning blev tillsatt och det varade till 28 oktober 1947 då Tolvöarna kom under grekisk ledning, men ännu inte som en del av Grekland. Slutligen avträdde Italien, som formellt fortfarande innehade Tolvöarna, den 7:e mars 1948 Tolvöarna till Grekland, som i och med detta fick den utsträckning som nu gäller.
|
|
|
|
|
|
|
